Praktikperioden närmade sig med stormsteg och jag hade inte ens varit nära att få en plats någonstans. Jag minns att jag satt på toan och funderade över vad det berodde på, och jag upplevde att allt var mörker. Om det berodde på att lampan på dass var paj, eller om det var på grund av praktikproblemet är idag svårt att svara på. Men min gissning är att det var på grund av lampan.
Mitt problem kändes allt större ju längre tiden gick och detta fick mig att tänka efter, vilket är ovanligt, och jag slog upp ett antal nummer i telefonkatalogen. Ett av dessa nummer gick till Concret Reklam. Med nyvunnet hopp knappade jag hårt, men väldigt försiktigt, in numret på min telefonapparat och väntade förväntansfullt på att någon skulle svara. Till min stora glädje svarade en kille som utgav sig för att vara David. Han lät positiv till min fråga om praktik och skulle kolla upp om det var möjligt för mig att vara där en vecka. Inom kort fick jag reda på att det var grönt och en lättnad som faktiskt exakt kan liknas vid sekunderna efter en förlossning fyllde min bleka kropp.
Måndagen då praktiken skulle börja tog sin början i att solens strålar hettade upp min redan skitvarma säng. Detta fick mig snarare att simma ur sängen pga av svettfukten än att sansat resa mig upp. Väckarklockans larm fick mig att än en gång döda ihjäl klockan, som efter åtskiljiga reparationer fortfarande har förmågan att låta som en blandning av en sönderfiskad torsk och en finnig estländare i målbrottet. Trots mitt morgonhumör såg jag fram emot en vecka på reklambyrån. Det ska väl erkännas att jag var lite nervös för vad som väntade. Mina tidigare erfarenheter av praktik har varit ganska dåliga. Jag minns till exempel en gång när jag skulle vara två veckor på matbutiken ”Jiffys” i den enormt fruktade Trollhätteförorten Kronogården. Personalen där var så tråkiga och torra att de självantände. Detta satte skräck i mig i flera år och jag får fortfarande rysningar när jag tänker på de klimakterietdrabbade tanterna på Jiffys. Min förhoppning och tro var att veckan på Concret skulle bli helt annorlunda praktiken i Kronogården.
Väl framme på Concret blev jag varmt mottagen och fick ett antal uppgifter som både såg roliga och lärorika ut. Under veckan har jag jobbat med dessa uppgifter samtidigt som jag lyssnat på skönsång från Mats, vilket är en underbar kombination. Hans egenpåhittade texter om livet har fått mig att förstå att vardagen blir vad man gör den till. Tar man bara till sången så kan vardagen bli till ett kalas. Och kalas är ju som bekant alltid trevligt.
Jag har många gånger funderat på om jag valt rätt i min jobbinriktnig. Denna vecka har gett mig mersmak och jag har aldrig varit så säker på vad jag vill bli som jag är nu. Denna insikt är mycket värdefullt för mig, och jag ser det som en enormt fin gåva som jag inte kan tacka några andra än er på Concret för!
Min väg mot ett reklamjobb fortsätter även efter denna vecka och jag hoppas att jag en dag når mitt mål.
Hoppas våra vägar korsas igen… Ni är ett härligt gäng som hade varit kul att lära känna mer.
Joakim Gabrielsson
praktikant 18 – 22 februari 2008.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar