»Det var...

... en gång en reklamman;
under flera dagar och nätter
skapade han med mycket svett
och med sitt hjärteblod ett nytt verk.

Och när han beskådade det,
såg han en fullblodshingst
med eldiga ögon, stolt hals,
smäckra rasben och en präktig svans.

Ett så fulländat djur att skaparen
själv inte hade kunnat göra det bättre.

Sedan visade han sitt verk – och man betraktade det.

Försäljningschefen sade:
– Benen bär inte.
Man debatterade – och gav den elefantfötter.

En annan invände:
– Han ser inte tillräckligt långt.
Man debatterade – och gav den giraffens hals.

Till slut sa chefen:
– Den verkar påver.
Man instämde – och gav den påfågelns stjärt.

Och sedan förundrade man sig över att bilden inte slog. «

(Rudolf Schmidt-Mannheim skrev denna text redan 1928)